Visningar: 0 Författare: Webbplatsredaktör Publiceringstid: 2026-10-20 Ursprung: Plats
För en transformator fungerar den stationära kärnan som dess huvudsakliga kärnenhet. Typiskt formad som en sluten rektangulär ram, är de primära och sekundära lindningarna lindade på motsatta sidor av denna stationära kärna. Den rörliga kärnan, införd i mitten av den rektangulära ramen, ger en variabel magnetisk bana. Att flytta denna kärna reglerar utströmmen, som i detta sammanhang är svetsströmmen.
Lindningarna på den stationära kärnan bildar en elektromagnet, med den rörliga kärnan som fungerar som en del av denna magnetiska krets. När spolen aktiveras driver den resulterande elektromagnetiska kraften den rörliga kärnan för att trycka kontakterna mot fjäderkraften och därigenom stänger omkopplaren. Transformatorkärnor tillverkas vanligtvis av kiselstålplåt eftersom kiselstål är ett mycket genomsläppligt magnetiskt material. Inom en spänningssatt spole genererar den en hög magnetisk flödestäthet, vilket avsevärt minskar transformatorns totala storlek.
Toroidformade kärnlamineringar kan bearbetas så att de är praktiskt taget fri från luftgap och uppnår en staplingsfaktor på över 95 % och en magnetisk flödestäthet på 1,5 till 1,8 T. Följaktligen kan den elektriska omvandlingseffektiviteten för ringkärlstransformatorer överstiga 95 %. Den luftgapfria strukturen hos den toroidformade kärnan säkerställer en extremt låg tomgångsström och förhindrar överhettning under kontinuerlig drift.
Volymen av en ringkärltransformator är ungefär hälften av volymen för transformatorer av U-typ eller E-typ. Utan luftgap och lindningar jämnt fördelade runt den toroidformade kärnan är den magnetiska kretsen i huvudsak innesluten. Denna design minimerar läckageflöde och elektromagnetisk strålning samtidigt som den ger stark immunitet mot extern magnetisk störning. Därför krävs ingen ytterligare skärmning, och installation av den i olika komplexa elektroniska enheter kommer inte att orsaka någon elektromagnetisk störning.
